…


Att inte nå fram.
Att han inte förstår det jag säger.
Att han är så totalt ointresserad av att diskutera med mig, är vansinnigt frustrerande..
Hur kan man vara så upptgen av sig själv att man helt missar att det man gör skadar den som man borde göra allt för att skydda.
Han säger att vi har samarbetssvårigheter och jag håller med, men våra argument om varför skiljer sig oerhört mycket.
Han anser att jag bara bråkar på honom och jag anser att han sätter sig själv före sin son alltid. Hans jobb, hans fest, hans nöjen går alltid före. Lillen får alltid flytta på sig. Att han bara har sin son 2 dygn per månad hindrar inte honom från att lämna honom till barnvakt på kvällen för att kunna festa. Han är 34 och borde ha kommit över sin festfas, men tydligen inte.
Jag förstår inte. Jag kanske är överbeskyddande, känslig osv som han brukar säga, men hellre det än att inte skydda alls.
Han har haft vår son som är 5 år gammal bakom sig på motorcykeln fastspänd i spännband. Han har lämnat honom ensam i bilen när han springer in på bolaget. Varför? För att han inte tänker länge än vad näsan räcker och för att i hans värld kretsar allt kring honom och det han vill.
Jag kontaktade soc idag. Jag behöver hjälp att hantera honom. Helst av allt vill jag ha bort honom ur lillens liv. Trodde aldrig att jag skulle komma till det stadiet.
Frustration, ilska och maktlöshet. Kan han inte bara växa upp?

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Lindas tankar is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu