ingen fredlig lösning i sikte


Förra veckan var jag glad.
Efter många diskussioner fram och tillbaka så gick han med på att skriva över vårdnaden på mig.
Underbart, tänkte jag.
Tror ni att min glädje höll i sig?
Nej, det gjorde den inte.
Idag får jag reda på att han pratat med familjerätten och sagt att han inte alls vill skriva över vårdnaden på mig.
Tillbaka på ruta ett.
Brevet från tingsrätten trillade ner i brevlådan idag.
21:a december ska vi till tingsrätten.
Ytterligare ett brev ramlade ner.
Det var från familjerätten.
Jag ska dit på fredag och berätta min historia.
Vårdnadstvisten är ett faktum.
Sorgligt, när vi var så nära en fredlig lösning.
Han säger att han inte har tid med en vårdnadstvist.
Nu har han inget val.
Lillens psykolog vill ha ett möte med Albins resurspersonal på dagis.
Bjöd in honom.
Han svarar att han inte kan tillföra något eftersom han inte är en del av Lillens vardag och att han därför inte har någon lust att vara med.
Men gemensam vårdnad ska han ha.
Om han inte ens kan tillföra något på ett möte, hur ska han då kunna vara med och fatta beslut kring lillen?
Han vill bara bestämma, utan att behöva göra grovjobbet.
Sen ska han ha äran.
Han tar åt sig äran för att jag sätt mig i skolbänken.
Han tar åt sig äran för att jag ändrat mitt liv väldigt mycket för att göra det lättare för lillen.
Han.
Vad hade han för del i det?
Han har inte gjort annat än att sätta käppar i hjulet.
Som att vägra ta albin på sin helg när jag skulle skriva högskoleprovet.
Visst, han hade militärövning, men ligger det inte på hans ansvar att fixa barnvakt då?
Nej, det blev mitt problem.
Som vanligt.
Allt handlar alltid om honom.
Han och hans jobb.
Alla ska tassa på tå för honom och hans jobb.
Jag är så less.
Han prioriterar fel.
Skulle jag prioritera som honom så skulle Albin ha tagits ifrån mig för länge sen.
Jag skulle ha bedömts som en olämplig förälder,
Men i hans fall är det tydligen ok..
Nej nu får det vara nog!

Dessutom tjatar han om att han har ändrat sig så himla mycket.
På vilket sätt då?
Han försökte fortfarande flirta med mig i tisdags.
Fast han har förlovat sig.
Så på vilket sätt har han ändrat sig?
Tisdagens försök fick mig att inse att han är precis som han alltid har varit.
Så nej, jag kommer aldrig att lita på ett ord som kommer från hans läppar.
Aldrig!

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Lindas tankar is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu