Mycket i huvudet nu…


Nu kan jag äntligen säga att jag gått ut gymnasiet.
I morgon ska jag beställa mitt slutbetyg från skolan.
Jag har valt vilka kurser som ska vara med.
Det är en salig blandning av kurser.
En evig påminnelse om min förmåga att inte slutföra saker.
Att inte stå på mig
Att alltid sätta andras behov före mina egna.

I somras hände någonting.
Jag började sätta mig själv först.
På gott och ont visserligen.
Tack vara det har jag vunnit mycket.
Jag har lyckats slutföra min utbildning.
bestämt mig för vad jag vill bli när jag blir stor
och dessutom börjat kämpa för att nå dit.

Det mesta flyter på nu.
Inte smärtfritt,
men det flyter på.
Jag tar mig framåt
sakta men säkert.

Samtidigt saknar jag.
Jag saknar någon att dela allting med.
Jag saknar någon att prata med.
jag har aldrig känt mig ensam förr,
men jag gör det nu.
Är det för att jag börjat begära mer av livet?
För att jag nu tänker på mig själv?
Att jag vågar lyssna på mina egna behov?

Jag förbereder mig på ett liv i ensamhet.
jag planerar för hur jag ska kunna ge mig och lillen det bästa,
samtidigt hoppas jag på att någon ska komma och ta platsen som mannen i mitt liv.
Som min stöttepelare.
Som min klippa.
Jag vill också vakna upp bredvid någon som kysser mig på pannan och säger god morgon.
Det kanske kommer så småningom,
till dess får jag drömma.
Till dess får jag finna stöd i mina vänner.

Saknaden ger mig ändå något att kämpa för.
Något att hoppas på.
Något att se fram emot.
En vacker dag händer det…
förhoppningsvis

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Lindas tankar is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu