saknar


Jag saknar tiden då livet var lätt.
När saker gick som det skulle.
När allting flöt på.
I mångt och mycket så njuter jag av livet,
Men det finns de saker som går tungt.
Som man måste kämpa för.
Som man måste ge upp saker för att orka med.
En sådan där uppförsbacke, som aldrig verkar ta slut.
Man vet att någon gång kommer man att nå toppen
Men eftersom den inte syns, så börjar man att tvivla.
Tvivla på sig själv.
På valen man har gjort.
På det man valde.
På det man valde bort.
Vad baserades valen på?
Var det på kort eller lång sikt?
Vad ville jag uppnå?
Nådde jag dit?
Tankarna är många.
Tvivlen likaså.
Jag vet vad jag vill med framtiden.
Frågan är bara.
Har jag valt rätt väg för att ta mig dit?

Idag är en känslosam dag.
Jag känner en enorm saknad,
Men jag är osäker på vad det är jag saknar.
Jag känner mig stressad och pressad.
Orsakerna till det vet jag.
Där vet jag vad jag måste göra.
Handlingsplanen är klar.
Den är strukturerad.
Det tycker jag om.
Jag tycker om att veta vad som förväntas av mig.
Då kan jag prestera.
Då kommer min envishet fram.
Min beslutsamhet.
Problemet är när jag inte vet.
När jag hamnar i ingenmansland.
När jag måste famla efter lampknappen i ett tappert försök att hitta rätt väg.
Allt för att sedan inse att det inte finns någon knapp.
Jag måste fortsätta söka i mörker.
Detta famlande,
Snubblande.
Det gör mig frustrerad.
Irriterad.
Det känns svagt.
Att jag som kan vara så beslutsam i så mycket,
Kan vara så tafatt i annat.
Nej, jag begraver mig i skolarbete.
Sysselsätter mig med att ordna för mig och lillen.
Förhoppningsvis kommer resten automatiskt.
Att bitarna faller på plats.
Att jag äntligen finner ro.

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Lindas tankar is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu