Arbetsveckan är tuff.
min sista för året.
Mina tanter ber mig att att stanna.
Dom gråter.
Jag får skuldkänslor.
Känns som att jag överger dom.
Snacka om att jag levt för mitt jobb.
Jag har gett allt.
Bjudit på mig själv.
Låtit dom bli en del av mitt liv.
Det irriterar mig att jag får skuldkänslor.
Det irriterar mig att jag börjar vackla lite.
Det är mitt jobb.
Inte mitt liv.
Jag är fortfarande motiverad att börja plugga,
Men lite av glädjen försvinner när jag ser mina tanter i ögonen.
Dom försöker vara glada för min skull.
Dom försöker visa förståelse.
Dom försöker.

Så mycket tunga känslor nu.
Så mycket omställningar.
Jag är ett vanedjur.
Dessa omställningar tar på krafterna.
Varje ändring av mitt liv kostar oerhört mycket energi.
Känner mig utpumpad.
Känner mig sårbar.

Det kommer att bli bra.
Det tar bara lite tid.

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Lindas tankar is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu