Jag svalde stoltheten.
Kröp till korset skulle men nog kunna säga.
Valde att chansa.
Valde att våga.
Vad här jag att förlora?
Det tog på krafterna.
Jag raderade nog meddelandet minst 10 gånger innan jag snabbt skrev om och skickade det.
På ett sätt ångrar jag mig redan,
På ett annat sätt inte.
Jag vill ju det här.
Jag tror ju på det här.
Och om jag inte gör ett försök, hur ska jag då veta vad som kunde ha blivit?
Tankarna är ett enda virrvarr.
Rädslan nu är stor.
Tänk om vänskapen också försvinner efter det här?
Tänk om jag förstört allt nu?