tjänstledig
Japp, så blev det.
17:e oktober börjar jag skolan.
Lämnade in ansökan om Tjänstledighet i dag.
Fick ett muntligt godkännande.
Härligt.
Nu blir det att söka studielån och sen är det bara att tuta och köra.
Skönt att kunna fokusera helhjärtat på skolan.
Samtidigt får jag skuldkänslor gentemot mina tanter på jobbet.
Jag vet 2 som kommer att bli väldigt ledsna.
Som kommer att ha svårt att släppa mig.
Jag kan inte tänka på det.
Jag kan inte ge upp min framtid för deras skull.
Nu sitter jag här och funderar.
När ska jag berätta?
Hur ska jag berätta?
Väntar tills pappret är påskrivet.
I övrigt går allting framåt.
Brevet landar väl hos sin mottagare idag.
Nervöst!
Vilken reaktion kan jag vänta mig?
Väntan är en plåga.
Ett litet irritationsmoment, men det går över.
Måste bara hålla ut.
Vara stark.
Vara lugn.
Tur att jag här folk omkring mig som stöttar mig i det här.
Vad skulle jag göra annars?