Misslyckande?


Just nu har jag en sån där irriterande känsla av att jag har misslyckats.
Igen!
Den ligger och gnager inombords.
Dyker upp med jämna mellanrum och ger mig ångest.
Så många misslyckanden.
Jag klarade inte att hålla ihop Albins familj.
Jag klarade inte att få ett fungerande samarbete.
I huvudet vet jag att det krävs två.
I huvudet vet jag att jag gjort de rätta valen.
Så varför känns det inte så?
Varför känns det som att jag har misslyckats?
Varför känner jag mig misslyckad?

Fikade med en god vän idag.
Uppdaterade henne lite om de senaste händelserna i mitt liv.
De senaste bevisen på mitt misslyckande.

Mina vänner lyssnar på mig,
Låter mig älta.
De är vana vid det här laget.
Det är inte första gången jag sitter i deras soffa och berättar om vad jag misslyckats med den sista tiden.

Försöker se något positivt i allt.
Försöker att se utmaningen i att skapa en fungerande tillvaro för mig och lillen.

Jag är trött.
Trött efter alla bråk.
Trött efter all osäkerhet.

Nu har jag kommit till en vändpunkt.
Jag måste göra stora förändringar om jag ska få någon ordning i mitt och Albins liv.
En av dessa förändringar är en ordentlig fight.
Den kommer att bli tuff,
Både känslomässigt och ekonomiskt.
Men jag fixar det.
Jag måste fixa det.
Det finns inte längre något alternativ.

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Lindas tankar is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu