ilska
Tänk att så mycket kan gå så jävla fel under en vecka.
Ingenting går som planerat.
Det här måste vara en av dom mest irriterande veckorna i mitt liv.
Det stör mig att nästan allt som går åt helvete nu är saker jag inte kan påverka.
Kontrollfreaket i mig får snart ett sammanbrott.
Det värsta är att hur arg jag än blir över mina planer som går åt helvete, så blir jag inte arg på personerna som ändrat dom. Jag förstår dom till viss del, vilket gör allting ännu mer förvirrat.
Vore så mycket enklare att bara vara arg.
Gapa och skrika och sen lägga locket på och gå vidare.
Jag förlorar för mycket på att bli arg.
Jag förlorar personer som står mig väldigt nära då.
Personer som jag tycker väldigt mycket om.
Personer som i många andra lägen ger mig energi och glädje.
Personer som lyssnar och förstår.
Som man kan ha diskussioner om allt och inget med.
Jag vet det, därför backar jag från ilskan.
Jag förlorar för mycket på det.
Jag vill inte förlora mer i mitt liv nu.
Jag kämpar hårt för att bygga upp det.
För att hitta en balans.
För att hitta någon form av ro i min tillvaro.