laddar
Då var det dags igen.
Jobb i morgon.
Det är min värstingvecka. Jobbar 6 dagar som avslutas med en delad tur på söndag.
Jag vill inte.
Jag går till jobbet.
Jag gör det jag ska,
Men tankarna är någon annanstans.
Sen när slutade jag brinna för mitt jobb?
Aja, det är bara att stå ut.
Nedräkning pågår
Idag är jag seg.
Med tanke på hur lite jag sov i natt så borde det vara betydligt värre, men som vanligt får jag energi av att prata med honom.
Vi satt i telefon från 01.15-04.30.
Det är som att vi aldrig får slut på samtalsämnen.
Vi har bestämt att vi ska vara vänner, men det känns som att vi inte riktigt fattat poängen med det.
Ingenting har ju egentligen ändrats. Vi har bytt ut puss mot kram.
Annars är det som innan.
Det känns bra.
Det känns tryggt.
Inte helt perfekt, men ändå riktigt bra.
Fast visst finns det en tomhetskänsla.
Den kommer man ju aldrig ifrån.
Alla vill vi ju ha någon att dela livet med.
Visst finns den där sorgen som är svår att sätta ord på.
Men jag tänker inte tycka synd om mig.
Jag tänker inte gräva ner mig.
Jag väljer det positiva.
Medvetna val som påverkar mig positivt.
Jag ändrar mitt liv ordentligt just nu.
Ändrar mitt sätt att se på saker.
Ändrar mitt sätt att hantera saker.
Det verkar fungera.
Jag är lugnare.
Jag hanterar konflikter annorlunda.
Jag hanterar besvikelser annorlunda.
Ett medvetet val som verkar vara ytterligare ett steg i rätt riktning.
Personlig utveckling på hög nivå