Kärlek
Jag känner den där pirrande känslan i kroppen.
Den där nervösa,
Nyfikna,
spralliga känslan som sprider sig.
Den där känslan som ger energi,
som gör sömnen överflödig.
Som gör att nästan allt blir roligt.
Äntligen ser jag framåt.
Äntligen vaknar jag med ett leende på läpparna.
Äntligen!
Den här känslan som jag både älskar och hatar.
Älskar energin och glädjen.
Hatar att känna att jag nästan tappar kontrollen.
Jag är kär
Om jag ska försöka fokusera på något annat så är det i såna fall skolan.
Vad vill jag bli när jag blir stor?
Civilekonom?
Ekonom?
Eller vill jag bli civilingenjör i industriell ekonomi?
Det enda jag egentligen vet att jag vill är att jag vill utbilda mig till något som ger mig en lön jag kan leva på.
En lön som gör att jag slipper vrida och vända på varenda krona.
En lön som gör att jag kan spara lite varje månad. Jag vill gå + i slutet av månaden och inte ligga på strax ovanför -.
Ett dagjobb, där jag slipper oroa mig för vem som kan passa lillen för att jag ska jobba kväll.
Jag är så trött på att komma hem orkeslös för att jag gjort av med all energi på jobbet.
Jag lever inte för att jobba. Jag jobbar för att kunna leva. Det är skillnad.
Jag kan jobba med vad som helst, bara jag har råd att leva på fritiden
Bara jag slipper känna skuld för att jag inte kan köpa all det där jag vill till Albin.
Jag vill ha råd att hitta på saker med Albin.
Jag vill orka hitta på saker.
Just ja, kanske dags att sätta igång med körkortet igen också.
kan ju vara en bra idé….