Lycka
Det finns ett moln på min annars så blåa himmel. Ryggen. Ska på röntgen i morgon och se om dom kan hitta något fel. Har inte alltför stora förhoppningar på det, men jag är beredd att göra nästan vad som helst för att slippa den här värken. Så i morgon biter jag ihop och åker dit.
Jag får väl drömma mig bort på vägen dit. Drömma om helgen, om den där pirrande känslan jag får när blickarna möts. Den där känslan av osäkerhet och trygghet på samma gång.
Hur kan något så nytt kännas så bra så snabbt? Hur kan det kännas så rätt, så snabbt? Vart är min vanliga misstänksamhet? Mina tvivel?
Ett par timmar sen och jag saknar redan. Hur gick det här till? Det känns så bra, så rätt men hur gick det till?
Jag är lycklig, trots en trasig rygg.