misslyckande
Mötet gick åt helvetet. Vi är så duktiga så vi behöver ingen hjälp. Klapp på huvudet och käftsmäll på samma gång. Vad krävs för att folk ska lyssna?
Tårar i mängder. Mer irritation. Gråta framför någon som gett mig en käftsmäll är inte min grej. Stoltheten får sig en ordentlig törn. Ännu mer irritation, frustration. Hur ska jag orka? Måste orka! Finns inget annat alternativ.
Jag fixar det här, eller? Om jag inte gör det, vad händer då? Rädsla.
Tröst, förståelse. Välment, men irriterande. Tycka synd om mig själv tankarna gör mig illamående. Jag är bättre än det här.
Bestämmer mig! Kan själv, vill själv. Ska fixa det här som jag fixat allting annat som gått fel i mitt liv. Fokuserar på det positiva. På det som får mig att le. På det som gör mig varm inombords. Det finns ljusglimtar. Det finns positiva saker mitt i allt det negativa. Torkar bort tårarna och bjuder på ett leende.
Ingenting kan knäcka mig om inte jag tillåter det. Jag vägrar! Jag tänker på Albins kommentar ”Du är bäst mamma”. Håller fast vid den tanken. Min son tycker att jag är bäst! Min son, min ögonsten, min största kärlek och mitt största orosmoment! För honom ska jag kämpa & visa att livet blir vad man gör det till.
Jag är stark, jag fixar det här. Jag lägger mig inte, jag ger inte upp. Jag är envis, jag kämpar och jag kan om jag vill!