Dagens möte


Jaha, vad ska man säga om dagens möte på dagis? Vi var många samlade där. jag, Albins pappa, en av förskolelärarna, enhetschefen och psykologen.

Enhetschefen var på hugget. Hon verkade nästan sikta in sig på Albins pappa. Hon menade på att han måste hjälpa mig mera, att han måste prioritera Albin före sitt jobb. Hon tyckte att han åtminstone en dag i veckan kunde hämta Albin på dagis och skjutsa hem honom till mig så att jag åtminstone slapp den konflikten. Psykologen hakade på och menade att det var viktigt för Albin att få träffa sin pappa oftare än varannan helg. Det var skönt att höra dom säga det som jag själv tjatat på Jocke om i evigheter, men å andra sidan kändes det lite som att Jocke blev någon slags hackkyckling för att dagis skulle slippa ta sitt ansvar och för psykologen att lägga skulden på någon. Bättre att lägga skulden på oss föräldrar än att inse att Albin har problem och behöver hjälp.

Psykologen visade återigen att hon verkligen inte vet vad hon pysslar med. Hon vägrar inse att Albin kan ha någon typ av diagnos. Hon menar på att Albin lärt sig att få uppmärksamhet genom att straffa ut sig. Jasså? Lärde han sig det som ett-åring då eller? För det är så länge han har gått på dagis och det är så länge som de haft en specialpedagog inkopplad på honom. Hon menade även på att jag och Albin har kommit in i en ond cirkel och att det är därför våran situation ser ut som den gör. Ok, visst kan vi ha kommit in i en ond cirkel, emn det känns inte som hela sanningen. Har dagis då också kommit in i en ond cirkel? Jag tror inte hon vet hur hon ska tackla Albin så hon väljer att lägga över allt på oss vuxna. För oss tror hon att hon kan hantera. Snacka om att göra det enkelt för sig.

Det vi kom fram till var iaf att Albin ska få ga in på sin gamla avdelning på dagis och sova middag en timme varje dag och att psykologen ska komma till dagis en förmiddag och observera Albin. Efter att hon observerat Albin så ska hon och enhetschefen prata ihop sig om vad Albin behöver och efter det ska de börja leta efetr en passande resurs till Albin. Problemet är ju bara att dagis är fundersamma på om en resurs räcker. De funderar på om inte Albin behöver byta dagis, till något mindre där barngrupperna är mindre. Frågan är, är det vad han behöver? Eller är det dagis sätt att ta bort problemet?

Psykologen tyckte även att dom skulle börja använda bilder för att kommunicera med Albin. Hon tog som ex att om dom läser en bok så kan Albin ha ett kort på en bok i handen. När han då får en impuls att gå därifrån så ska dagispersonalen säga åt honom att nu läser vi bok och peka på hans kort. jag tycker att det hela känns jättelöjligt. Om han sitter bredvid någon som läser en saga för honom och han ändå bestämmer sig för att gå därifrån. Tror psykologen då att han ska hejda sig när han ser kortet i handen? det tror inte jag. För har Albin bestämt sig för att gå så har han ju redan gjort sitt val. han har ju redan bestämt sig för att det där andra han vill gå till är mer intressant. Det lockar mera än sagan som någon just nu läser för honom. Han är impulsstyrd och jag tror inte att bilder kommer att hjälpa honom. Eller jo, jag ttror att bilder kan hjälpa, men inte på det sättet hon föreslår. jag tror att man skulle kunna sätta upp som en dagtavla, där alla dagens moment finns presenterade i bilder i rätt ordning. När ett moment är klart och det är dags att börja ett nytt så tar man ner det  kortet och markerar att uppgiften är klar. Det tror jag mer på. Blir något att prata med dagis om!

Min son behöver hjälp! Han behöver en resurs på dagis och han behöver en ordentlig utredning som talar om vad han behöver hjälp med och hur vi ska hjälpa honom. Jag behöver verktygen och stödet för att orka hjälpa honom. Jag behöver någon att prata med, att ventilera med när det känns tufft. ett bollplank där jag kan bolla idéer och få någon respons. Jag känner mig helt tom. Jag känner att jag testat allt, men inget funkar. Jag känner mig som en dålig mamma för att jag inte orkar ha det tålamod som krävs av mig hela tiden. Jag känner  att jag inte räcker till. Jag känner att oavsett vad jag gör så hjälper inget. Det är frustrerande. I morgon väntar ett läkarbesök och förhoppningsvis en remiss till bup. Håll tummarna för att det går som jag vill.

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Lindas tankar is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu