Sjukvården idag…


Pratade med Barn och ungdomspsyk (bup) i fredags angående Albin. De berättade att jag ska vända mig till distriktsköterskan på min familjeläkarmottagning och be att hon hjälper oss att få kontakt med familjebehandlingen. Så idag ringde jag. Sköterskan jag pratade med hade ingen aning om vad jag pratade om till att börja med. Efter ett tag sa hon att hon tyckte sig minnas att hon hört talas om familjebehandlingen, men att hon inte riktigt vet rutinerna för att ta kontakt med dom. vad bra, eller inte. Om inte ens dom vet, hur ska jag då veta? Hon lovade att ta reda på det och att återkomma, men under tiden såg hon till att boka in ett läkarbesök åt Albin så på fredag ska vi till läkaren. Vad ska han göra då? Kan han skicka remiss till bup? Men jag har ju redan pratat med dom och dom säger att jag ska vända mig till familjebehandlingen. Jag tror att ajg blir galen. Tänk att det ska vara så jäkla svårt att komma i kontakt med någon som kan hjälpa min son.

Vi föräldrar som har barn med dessa besvär är nog trötta. Varje dag är en kamp. En kamp att orka med ytterligare en dag fylld av konflikter, det minsta man borde kunna begära är väl att vården ska hålla upp dörren. Eller??? Är det meningen att man ska behöva kämpa där också? Om han har ont i magen så kan jag ringa doktorn, men så fort det handlar om något psykiskt så ska man få kämpa sig gråhårig för att få någon att lyssna. varför är det så svårt? Borde inte vården hjälpa oss trötta föräldrar att hjälpa våra barn med sina besvär? All den energi jag lägger på att ringa runt till olika vårdinstanser, är energi som jag skulle kunna lägga på min son. För tro mig, som mamma till ett barn med misstänkt adhd så behöver man all hjälp och energi man kan få.

Jag ringde Albins psykolog idag för att boka en ny tid. Det är återigen dags att höra henne säga hur känns det här för dig då? jag vill inte höra henne säga det en gång till, man jag biter ihop. Finns det minsta chans att det hjälper Albin så ställer jag upp. När jag ändå hade henne på tråden, så passade jag på att fråga om enhetschefen på dagis hade ringt och bjudit in henne till mötet på torsdag (som hon sa att hon skulle göra) Det hade hon inte, så jag berättade om mötet och sa att jag ville att hon skulle vara med. Tänkte att det kunde vara nyttigt för henne att vara med och höra fler människor berätta om Albins problem. Hon lovade att komma, emn hon kunde inte den tiden som vi hade bestämt från början så jag ringde enhetschefen och berättade. Hon hade inga problem att ändra tiden. vad duktig du är Linda, du kämpar och ordnar så mycket trots att du måste vara jättetrött. Enhetschefens kommentar.. Mmm, tänkte jag. Du skulle bara veta vad jag orkar göra när det handlar om min son!

All denna energi som bara försvinner på telefonsamtal…. Ska det vara så här? Ska man behöva kämpa som en galning för att få den hjälp man har rätt till?

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Lindas tankar is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu