Vänner?
Om du vet att en av dina vänner går igenom något tufft. Skulle inte du ringa då? Fråga hur hon mår? Eller skulle du vänta tills hon ringer dig?
Efter min separation så är det bara en enda av mina vänner som ringt. Jag vet att dom har mycket med sig själva, men tar man sig inte tid att ringa någon som har det tufft ändå? Jag vet att vi glidit ifrån varandra mycket de senaste åren, men jag har åtminstone försökt att återuppta kontakten. Är det bara upp till mig att försöka? Och är det en sån vänskap jag vill ha? Där det är jag som ringer hela tiden? Enda gången de ringer mig är när jag ringt dom först. Är det kanske så att jag inte passar in för att jag är den som är ensamstående? Den som inte mår så bra? Det femte hjulet?
Jag har funderat mycket på detta och flera gånger har jag velat lyfta luren och ringa men ångrat mig. Varför ska det bara vara jag som ringer? Om dom vill vara vän med mig, borde inte dom också höra av sig? Dom kanske inte vill vara vän med mig, men inte vågar säga det. Kan det vara så?
Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt för de här personerna har betytt väldigt mycket för mig och gör det fortfarande. det kanske är dags för mig att ge upp. Inse att det inte finns någon plats för mig i deras liv. Att vi vuxit ifrån varandra för mycket.
De har sina lyckliga liv, med sina underbara förhållanden. Raka motsatsen till mig. Jag vet att jag inte är samma glada Linda som jag var för 4 år sen, men är det så konstigt? Jag har gått igenom två separationer och haft det tufft ekonomiskt. Jag har ältat väldigt mycket för att det är mitt sätt att gå vidare. Mitt sätt att hantera att jag blivit illa behandlad igen. För vilken gång i ordningen? Jag ser inte mig själv som ett offer men jag måste ju fundera över vad det är som hela tiden går fel. Vad är det jag gör som hela tiden resulterar i att jag blir sårad? Är jag för snäll? Godtrogen? Eller är jag en sån tjej som man tröttnar på? Som man slutar älska rätt som det är? Vad är det jag gör som får killar att bete sig som svin mot mig?
vad gör jag för fel mot mina vänner? Vad är det som gör att de drar sig undan? Den gemensamma nämnaren i allt är ju jag. Alltså är det jag som gör något galet, men vad?
Jag tänker nu hålla mig undan. Jag tänker leva mitt liv så gott det går och fokusera helt på min son och de jag har som står riktigt nära. De som vill umgås med mig. De som vill att jag ska vara en del av deras liv. Jag tänker inte ödsla energi på att få någons godkännande igen. Om ni inte kan acceptera mig som jag är så får det vara. Om ni inte kan acceptera att mitt liv inte är lika perfekt som erat så får det vara.
”isn’t it funny how the people who said, I’ll never hurt you, are the ones who hurt you the whorst”