Sjukt trött
I morse på väg till dagis så pratade jag och Albin om traktorer och plogbilar och att dom säkert kommer till dagis och plogar idag. Då säger Albin ” Då ska jag tejpa fast hans däck, så att han inte kan åka iväg. Jag vill titta traktorn hela dagen”
När vi kom hem från dagis så gick Albin raka vägen in på sitt rum, la sig i sängen och somnade. Klockan var 15,40! Efter mycket tjat kom han upp och åt kvällsmat iaf. När jag dukat av bordet så inser jag att det är väldigt tyst här hemma så jag börjar leta efter lillen. Hittade honom återigen sovandes i sin säng. Så nu får han sova för natten fast klockan bara är 17,40! Stackars barn är helt slut efter en hel vecka på dagis. Jag förstår honom, jag skulle nog somna om jag la mig ner jag med.
Det är såna här kvällar jag saknar att ha någon att umgås med. Att ha någon att krama och att prata med. Så börjar jag igen… Jag är expert på att älta saker in i det oändliga. Att det ska vara så jäkla svårt att bara släppa saker och gå vidare. Att vänja sig vid att vara ensam igen! Det stör mig! Jag tycker inte om att känna att jag behöver någon. jag vill klara mig själv. Jag kan klara mig själv. Att det ska vara så jävla svårt att få hjärna och hjärta att samarbeta. Det är inte personen jag saknar, det är känslan. Känslan av att få krypa in i famnen och att känna sig trygg.
Tror att jag ska börja med en ältaburk. Varje gång jag vill älta något så får jag lägga en tia i burken och sen får jag älta i 10 minuter. Om jag nu ska åka till Marocko igen så kanske det är dags att börja spara.
Nu har jag tre underbara lediga dagar framför mig, så det firar jag med lite baileys