jag…


Behöver dig
Behöver älta
Behöver prata
Behöver sörja
Behöver förlåta
Behöver lära mig att gå vidare.
Kan inte ha det så här.
Kan inte nonchalera det som varit
Och det som är…
Återigen…
Invald, omvald, bortvald.
Behöver bearbeta
Landa
Det kommer ta längre tid den här gången
Men det kommer att gå.
Jag är jag
Jag är stark
Och jag blir inte knäckt!



tankar…


Tänk om..
Om jag bara…
Så många gånger man tänkt så.
Så lätt att vara efterklok.
Så lätt att nedvärdera sig själv,
Istället för att inse att man gjorde det bästa man kunde av den information man hade.
Ingen av oss fattar medvetet dumma beslut.
Vi fattar beslut i tron att dom ska bli bra.
Att sedan utfallet inte blir som vi tänkt är en annan sak.
Det viktiga då är att kunna erkänna när saker blivit fel.
Att inse att trots goda motiv så blir inte allting alltid rätt.
Att då våga stå upp och erkänna det är kännetecknet för mod.
Att kunna gå vidare trots att saker inte alltid känns rätt.
Att kunna gå vidare för att man förstår att saker inte är som dom borde är ett tecken på styrka.
Man måste våga för att vinna sägs det.
Ibland måste man våga välja sig själv för att vinna tillbaka en del man förlorat.



ordningen återställd


Idag kom mitt hjärta hem.
En hel vecka har han varit hos sin pappa.
Han kastade sig om halsen på mig.
Kändes som ryggen skulle gå av
Men vad gör det när jag känner mig hel igen?
Han somnade sött i sin säng.
Jag kommer på mig själv med att sitta och titta på honom när han sover.
Han ser så bekymmersfri ut.
Tänk vad lätt livet var när man var liten.
Innan kärleksbekymmer,
Ekonomiska svårigheter,
Svek,
Och sorg förstört så mycket.
Innan alla krav börjat ställas.
Jag vet att allt detta är en del av livet.
Något som vi måste lära oss att hantera
Bearbeta
Och hitta oss själva i.
Jag hoppas bara att han får en lättare väg än mig.
Jag vill inte att han ska vara skonad från allt.
Jag vill ju ändå att han ska leva livet.
Jag vill bara inte att hans liv ska bestå av lika mycket strul som mitt.



kan någon ta ur kniven i min rygg?


Städdag
Katterna började bråka..
I kattlådan…
Kattsand överallt.
Plockar fram dammsugaren.
Intressant upplevelse.
Har ni någonsin testat att dammsuga med en kniv i ryggen?
Som ibland vrids om så att smärtan går ner i benet?
Det var ungefär så det kändes.
Behöver jag säga att det tog lång tid att städa.
Att jag svor
Katterna var inte populära om vi säger så…
Nu ligger jag i soffan
Kommer inte upp.
Om jag rullar ur soffan
Så att jag landar på knäna
Så kanske jag med hjälp av soffan och vardagsrumsbordet kan dra mig upp sen.
Kanske….
Väntar ett tag till…



Medicin


Ringde vårdcentralen
Medicinen funkar inte
Jag blir deprimerad av den.
Sköterskan på vårdcentralen suckar
försöker verkligen få mig att höra hur jobbigt hon har det
hur mycket jag ställer till det för henne.
Jag blir irriterad
Bit ihop och gör ditt jobb.
Försök inte få mig att känna mig som en belastning.
För det kommer du inte att lyckas med.
jag blir bara irriterad.



diskbråck


Smärtan ger mig ångest.
Känner mig deppig
Orkeslös
Ovillig till allt.



förvirrad är bara förnamnet


Jag tänker
Funderar.
Ska det bli samma sak igen?
Ska jag backa?
Eller ska jag fortsätta framåt?
Vad blir bäst…
I det långa loppet alltså.
Backar jag, så riskerar jag att förlora.
Går jag framåt likaså.
Man måste våga för att vinna
Men vågar man för mycket riskerar man att bli bränd.
Huvudet säger en sak,
Hjärtat en annan.
Vad ska man lyssna på?
Alla dessa val..
Dessa beslut.
Kommer jag att kunna stå för dom sen?
Kommer jag att kunna rättfärdiga dom i det långa loppet?
Kommer jag att kunna acceptera utgången?
Jag funderar lite till.



operation


I söndags trodde jag att det var magsjuka.
I måndags åkte jag in akut för dom misstänkte blindtarmen.
I går fick jag beskedet.
En elak gallblåsa och den vill dom operera bort.
Jag har inte ätit ett ordentligt mål mat sen i söndags.
Fram till igår kväll vid åttatiden då dom konstaterat att operationen skulle inte ske förräns idag så fick jag inte ens dricka vatten.
Istället har jag fått vätskeersättning via dropp.
Det är otympligt,
Det kliar
Och jag blir galen av att ha droppställningen som min trogna följeslagare.
I går kväll fick jag dricka kaffe och äta en ostsmörgås.
Jag drack tre koppar kaffe och njöt. (behöver jag påpeka hur illa det är när sjukhuskaffe smakar gott?)
I natt fick jag igen.
Smärta.
Då kommer vi in på nästa bit. Jag har två smärtstillande att välja på.
Det ena är en supp och det andra en spruta i skinkan.
Den ena tar bort mycket smärta, men inte så länge.
Den andra tar bort lite smärta, men räcker längre.
Finns det verkligen ingen medicin som gör både och? Och som kan tas genom droppnålen?

Appropå smärtstillande.. vilka fruktansvärt sjuka drömmar man kan få av det. Jag har nog aldrig varit så rädd för gamla tanter som jag var i natt.
Den här natten var inte rolig. Sov knappt något och när jag väl sov så drömde jag mardrömmar.
Men det är en ny dag och jag överlevde natten trots mardrömmar om gamla tanter som jagar mig.

Nu är jag fastande igen och har varit sen midnatt.
Kirurgen var in i morse och pratade lite om vad han skulle göra med mig.
4 små hål och sen dra ut gallblåsan med en tång. Låter skitenkelt, men är nog betydligt trixigare än så.
1 patient före mig i kön.
Förhoppningsvis är det snart min tur.



ingen fredlig lösning i sikte


Förra veckan var jag glad.
Efter många diskussioner fram och tillbaka så gick han med på att skriva över vårdnaden på mig.
Underbart, tänkte jag.
Tror ni att min glädje höll i sig?
Nej, det gjorde den inte.
Idag får jag reda på att han pratat med familjerätten och sagt att han inte alls vill skriva över vårdnaden på mig.
Tillbaka på ruta ett.
Brevet från tingsrätten trillade ner i brevlådan idag.
21:a december ska vi till tingsrätten.
Ytterligare ett brev ramlade ner.
Det var från familjerätten.
Jag ska dit på fredag och berätta min historia.
Vårdnadstvisten är ett faktum.
Sorgligt, när vi var så nära en fredlig lösning.
Han säger att han inte har tid med en vårdnadstvist.
Nu har han inget val.
Lillens psykolog vill ha ett möte med Albins resurspersonal på dagis.
Bjöd in honom.
Han svarar att han inte kan tillföra något eftersom han inte är en del av Lillens vardag och att han därför inte har någon lust att vara med.
Men gemensam vårdnad ska han ha.
Om han inte ens kan tillföra något på ett möte, hur ska han då kunna vara med och fatta beslut kring lillen?
Han vill bara bestämma, utan att behöva göra grovjobbet.
Sen ska han ha äran.
Han tar åt sig äran för att jag sätt mig i skolbänken.
Han tar åt sig äran för att jag ändrat mitt liv väldigt mycket för att göra det lättare för lillen.
Han.
Vad hade han för del i det?
Han har inte gjort annat än att sätta käppar i hjulet.
Som att vägra ta albin på sin helg när jag skulle skriva högskoleprovet.
Visst, han hade militärövning, men ligger det inte på hans ansvar att fixa barnvakt då?
Nej, det blev mitt problem.
Som vanligt.
Allt handlar alltid om honom.
Han och hans jobb.
Alla ska tassa på tå för honom och hans jobb.
Jag är så less.
Han prioriterar fel.
Skulle jag prioritera som honom så skulle Albin ha tagits ifrån mig för länge sen.
Jag skulle ha bedömts som en olämplig förälder,
Men i hans fall är det tydligen ok..
Nej nu får det vara nog!

Dessutom tjatar han om att han har ändrat sig så himla mycket.
På vilket sätt då?
Han försökte fortfarande flirta med mig i tisdags.
Fast han har förlovat sig.
Så på vilket sätt har han ändrat sig?
Tisdagens försök fick mig att inse att han är precis som han alltid har varit.
Så nej, jag kommer aldrig att lita på ett ord som kommer från hans läppar.
Aldrig!



Fåfängan är på topp


Japp, precis så är det.
Har bokat tid på skönhetssalongen.
Har alltid velat ha långa naglar
och nu ska jag äntligen fixa det.
Jag blir bara mer och mer fåfäng för varje dag som går
och jag älskar det.

Min belöning för att jag sett till att fixa gymnasiekompetensen och blivit behörig till högskolan.
Dessutom så kan du ju vara trevligt att få känna sig lite vacker när jag får besök i veckan.
Livet är inte så tokigt iaf.

Nu ska jag tända mina svindyra men helt underbara doftljus och bädda ner mig i soffan med lite kaffe och baileys.
Söndagsmys på hög nivå :-)

« Föregående sida — Nästa sida »

Lindas tankar is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu